- okänd för de flesta, men starkt uppskattad av några få.
"Jag studerade och stoppade in i mitt huvud gubbarnas rörelser - den kraft som åtgick för ett visst tempo eller moment - hettans verkan på arbetarnas uttryck - allt blev instoppat och nu söker jag efter bästa förmåga framkalla det vid mitt måleri. Man behöver ha egen erfarenhet och förståelse för alla dessa motiv" Johan Ahlbäck 1937
Johan Ahlbäck (1895-1973) var son till en valsverksarbetare i Smedjebacken och arbetade själv i Smedjebackens Valsverk under 14 år. Redan som 8-åring fick han hjälpa till i valsverket efter skolan. Barnen fick ingen lön utan förtjänsten las på faderns lön. Efter folkskolan blev han anställd vid verket, liksom så många andra. Lägst ner i hierarkin fanns de små barnen och Johan upplevde ett starkt underläge som skapade en mindervärdighetskänsla han aldrig helt kunde befria sig ifrån. Det krävdes stort mod att bryta sig ur den roll som han fått sig tilldelad. Johan har själv i sina "minnen" beskrivit hur man såg på barnen. "Barnen var en gåva från Gud. Föräldrarna hade ingen del i dem annat än deras vård de första åren. Vid 6 års ålder var de redo att börja sitt livs långa dagsverk, patroner och bruksherrar till glädje och fromma, billig och trägen arbetskraft." Allt svårt som Johan upplevde under sina arbetsår bar han med sig hela livet och skildrade der senare i sina bilder. Det hårda arbetet och bristande näring gjorde att Johans kropp slets ut och brukets läkare uppmanade honom att sluta i verket. Det gick inte - något annat arbete fanns inte. I stället fick han av en tillfällighet höra talas om en ny livsföring. Han blev vegetarian och började att bygga upp sin kropp.
Konstnärlig begåvning
Han hade ett brinnande intresse för att teckna men det var inte tänkbart att en valsverksarbetare på den tiden skulle utbilda sig till konstnär. Av en händelse upptäcktes hans konstnärliga begåvning och han uppmuntrades till vidare studier. Efter 16 år i valsverket bröt han upp för att lära sig konstnärsyrket från grunden. Först gick han på målarskola i Stockholm och därefter blev han antagen till Konstakademien. Han var äldre än sina studiekamrater och hade redan utvecklat en markant personlig stil. Efter avslutade studier och uppmärksammade utställningar i Stockholm flyttade Johan Ahlbäck tillbaka till Smedjebacken. Året var 1931. Han längtade tillbaka och ville återfinna sin motivvärld. Han hade emellertid svårt att bli accepterad som konstnär av sina forna arbetskamrater, som tyckte att han målade dem fula och arbetstyngda. Johan gick in i en mörk period och under denna period gjorde han många bilder av alla olyckor han varit med om. Och svåra olyckor inträffade. Skyddsanordningar saknades. Man fick hett järn över sig och in i kroppen. Människor förolyckades eller blev svårt skadade. Johan kunde aldrig frigöra sig från minnena av alla olyckor han varit med om.
Genombrott som konstnär
Det blev emellertid ljusare tider för Johan Ahlbäck. 1937 publicerades i Metallarbetaren en artikel om Johan och hans konst. Det var konstvetaren Sixten Rönnow som var författare. Artikeln innebar ett genombrott för konstnären. Han blev nu erkänd även i Smedjebacken. En annan viktig händelse i hans liv inträffade år 1939 när han reste till Hälsingland och där träffade sin blivande livskamrat Svea Morin. Genom hennes ljusa och lätta sätt skingrades hans ensamhet och den mörka perioden var över. Hans bilder fick nya färger och i stället för olyckor skildrade han nu industrimiljöer med människor som vänder sig mot betraktaren.
Utlandsresor
Svea och Johan gjorde många resor tillsammans ute i Europa. Överallt där det fanns industrier och där det rök ur skorstenarna ville han vara. Frankrike, Tyskland, Belgien och Italien var länder som besöktes. Strax innan andra världskrigets utbrott år 1938 hade Johan gjort en annan lång resa. Den förde honom till Syd-Amerika och det var konsul Axel Johnson som inbjudit honom att vara med på en resa och avbilda livet ombord på fartyget och livet i hamnarna. Allt detta finns samlat i flera skissblock. Tyvärr blev det inga fler resor eftersom andra världskriget bröt ut och konsul Axel Johnson avled.
Tusentals bilder från Bergslagens industrier
Johan tecknade, målade och etsade arbetets slit och mödor som ingen annan. Under fem decennier skapade han tusentals bilder från Bergslagens industrier. Hans bilder rymmer engagemang, socialt patos, värme, vanmakt och djup medmänsklighet. Han har blivit kallad "arbetets målare" och han har själv uttryckt att han ville måla "arbetets svarta själ". Konsthistorikern Sixten Rönnow beskrev Johan Ahlbäcks egenart år 1937 på följande sätt: "Nordiskt allvar och nordisk tyngd ligger i hans natur och hans stil. Han är en konstens tungviktare, men mera dramatiskt är lyriskt, därför hellre människoskildrare än landskapist. Inför denna stramt personlig konstnärstyp kan man icke göra annat än att gå till de stora personligheterna utomlands…."Han blev alltmer erkänd och uppskattad bl.a. genom flera utställningar och han erhöll LO:s kulturpris år 1964.
Idrottsintresserad
Johan var som person gladlynt och hade en stor berättarförmåga. Detta måste man komma ihåg när man ser hans mörka bilder. Han var ingen dyster person utan trivdes bland alla sina vänner. Svea och Johan hade ett stort umgänge. Han var mycket idrottsintresserad och har även i sina bilder skildrat olika sportsgrenar. Ett par år efter att han återvänt till Smedjebacken startade han Smedjebackens Atletklubb. Det finns fortfarande personer i Smedjebacken som har personliga minnen av sina möten med Johan och kan berätta om hans personlighet. Dessa minnen har spelats in och bidrar till att ge ny kunskap om Johan.
Egen ateljé
Under många år i Smedjebacken ledde han egna konstcirklar och många har varit elever hos Johan. År 1950 fick han tillgång till en egen ateljé, som väsentligt underlättade hans arbete. Ateljén finns fortfarande kvar i oförändrat skick och visas för besökare. Johan Ahlbäcks liv har dokumenterats på film av Dalarnas Museum. Efter hans död visades delar av hans konst av Riksutställningar som en vandringsutställning och dessutom har en bok om hans liv publicerats. Boken är nu slutsåld och en ny version planeras. En del av Johan Ahlbäcks konst finns deponerad i Smedjebackens kommun av Dalarnas Museum och museet har en stor samling.
Johan Ahlbäcks Vänner
Föreningen Johan Ahlbäcks Vänner har bildats. Föreningen skall verka för att lyfta fram Johans liv och hans betydelse i Smedjebacken. Johan Ahlbäck har en stark förankring i samhället. Många Smedjebacksbor har bilder av honom i sina hem. Ofta beställdes bilder av honom med motiv från Smedjebacken och på detta sätt kan man följa hur samhället under åren har förändrats. De ger en bra tidsspegel. Fackföreningen Metall i Smedjebacken driver ett projekt kallat "Arbetsmiljön i konsten". Med utgångspunkt från Johans bilder skildras samma arbetsmiljöer av dagens konstnärer och allt skall resultera i en arbetsmiljöutställning färdig år 2006. Så går arbetet med Johan Ahlbäcks konstnärsgärning vidare och hela tiden får vi ny kunskap av och om Johan Ahlbäck.