Ahlbäckdagarna 2007

Sammanfattning:

Årets tema var: ”Gruvan och dess människor – skildrade i konst, litteratur, film och musik”.

Temat var väl valt. Smedjebacken ligger mitt i Bergslagen omgiven av orter som har en lång historia knuten till gruvindustrin. Generationer av människor i Bergslagen har arbetat i gruvorna och man har ofta en personlig relation till ”sin” gruva. De flesta gruvor är nu nedlagda men bara ett tjugotal år tillbaka var flera gruvor fortfarande i drift.

Föreläsningarna gav en historisk exposé över gruvarbetet från Linnés dagar fram till dagens moderna gruvbrytning och tom en blick in i framtiden med ny prospektering och eventuellt öppnandet av nya gruvor.

Det är inte så välkänt att Carl von Linné under sina resor även besökte såväl gruvor som hyttor i Bergslagen och Dalarna och beskrev vad han där upplevde. Linné var förutom botaniker även utbildad läkare och kunde se ett samband mellan arbetet och de sjukdomar som arbetarna drabbades av. Han var den förste som beskrev vilken eländig arbetsmiljö som rådde och vilka sjukdomar det föranledde bl.a. silikos. Örjan Hamrin och Maths Isacson berättade om Linnés erfarenheter och vi fick alla ny kunskap om dåtidens vidriga förhållanden.

Anders Stendalen f.d. ordförande i Gruvindustriarbetareförbundet och  med lång erfarenhet av gruvarbetet i Kiruna visade på gruvarbetets olika arbetsmoment och fackföreningarnas kamp för att förbättra arbetsmiljön. Undan för undan förbättrades teknik och maskiner och gruvarbetarna var ofta stolta över sitt arbete och den yrkesskicklighet som krävdes. Gruvan i Kiruna är väldigt stor och under utbyggnad. Produktionen har ökat medan antalet anställda har minskat. Detta tack vare nya maskiner och nya brytningsmetoder.

Gruvorna har alltid fascinerat människor. De är både skrämmande och lockande. Många har skrivit och berättat om gruvarbetet och Lars Furuland som stod för litteraturblocket häpnade över det stora antalet böcker och författare han fann som skildrat just detta ämne. Antalet författare var så stort så det gick inte att tala om alla, utan varje deltagare fick en sammanställning av Lars Furuland med de viktigaste författarna och deras verk. Det är en guldgruva för alla som söker dokumentation om gruvor och gruvarbetet. Lars Furuland kallade sig för kolportör och hans rubrik var ”Gruvans folk byggde nationen”. Genom gruvbrytningen och järnframställningen byggdes Sveriges välfärd. Hans anförande varvades med sång och musik av Fred Lane. Fred framförde gruvsånger från England och hade till sin hjälp en liten trädocka som stampade takten på en bräda. Något helt nytt som uppskattades mycket av publiken.

Författaren Kurt Salomonson hade tyvärr fått förhinder att närvara men hade sänt en text som upplästes. Det var en skildring av hans egen tid som gruvarbetare i Laisvall i början av femtitalet. På ett målande sätt beskrev han sina känslor inför gruvarbetet och sina arbetskamrater. Gruvarbetet var förenat med stora risker och något egentligt arbetarskydd fanns inte. Olyckor inträffade. Man fick också klart för sig hur det lilla samhället var organiserat och hur bolaget försökte få ut mesta möjliga av sina anställda. De som drabbats av silikos försökte man bli av med och lyckades också.

Efter litteraturblocket visades ett collage av olika filmer som skildrat gruvarbete och gruvsamhället i någon form. Örjan Hamrin från Dalarnas museum presenterade de filmavsnitt han valt ut.

För att ge lokalbefolkningen möjlighet at delta på Ahlbäckdagarna så bjöds på en ”gruvlig fest” på fredagskvällen i Gamla Meken.

Jari Antell stod för programmet som innehöll såväl lokala förmågor som Fred Lane. Smedjebackens manskör framförde sånger om gruvor och arbete, bland annat från strejken i Norberg.

Under lördagen visades fotograf Lennart Nilssons dokumentation från Grängesbergs gruvor år 1952. Det var ett stort intresse kring denna programpunkt. Bilderna fanns på Dalarnas museum och har inte visats så måna gånger tidigare. Nu nådde de en ny publik genom Örjan Hamrin.

Dokumentärfilmaren Maria Söderberg fortsatte lördagens program med ett litet filmavsnitt ur sin kommande film ”Länge leve gruvan”. Den visade nedläggningen av gruvan i Laisvall och de konsekvenser denna nedläggning medfört. Hon berättade om det lilla gruvsamhällets förvandling och dess reaktioner inför nedläggningen.

Maria Söderberg var förra årets Ahlbäckpristagare.

Från nedläggning av gruvor till ev. nyöppning av gruvor förflyttades vi snabbt genom Stefan Sädbom som talade under rubriken ”Kommer bergatrollet att glänta på dörren igen?” Stefan Sädbom är projektledare för Bergskraft som arbetar med prospektering av nya och gamla malmfyndigheter i Bergslagen.

Han gav en mycket pedagogisk föreläsning där vi fick lära oss hur malm bildades och var på jorden och i Sverige de finns.
Hans föreläsning gav hopp om en ny ”guldålder” för Bergslagens gruvindustri. Efterfrågan ökar, gruvbrytningen har effektiviserats och priserna stiger. Allt är en förutsättning för att gamla såväl som nya fyndigheter kan tas i bruk.

Lördagens program var som vanligt fritt och öppet för alla efter lunchen.

Vi samlades i Gamla Meken för en vernissagevandring.

Maria Söderberg hade vernissage på sina foton från Laisvall och ett bildspel som visade den ”misslyckade” rivningen av laven och befolkningens reaktioner på detta.

Konstprojektet ”Arbetsmiljön i konsten” presenterades av Kjersti Bosdotter- kulturansvarig på Industrifacket Metall. Projektet som pågått i två år visar arbetsmiljöer i Ovako Bar AB och Morgårdshammar AB. Konstverken var utförda av Julie Leonardsson, Britt-Marie Rydberg och Roine Jansson.

Varje konstnär presenterade sina verk och berättade om hur de tillkommit och om sina besök på arbetsplatserna.
Bilderna kunde jämföras med de som Johan Ahlbäck målade under sin tid. Kunde konstateras att arbetsmiljön förbättrats väsentligt under denna tid.

Sedan var det dags för höjdpunkten - utdelning av årets Ahlbäckpris.

Stefan Löfven, ordförande i Industrifacket Metall förrättade prisutdelningen och priset gick till konstnär Jan Annerborn från Sandviken.

Motivering:

I sina bilder av industrins landskap, i järnverkets komplicerade konstruktioner lyfts arbetarna fram på ett sätt som ger en ny dimension åt arbetets värde – eller brist på värde.
Jan Annerborn fullföljer en viktig tråd i Johan Ahlbäcks konstnärskap.

 

I sitt tal framhöll Stefan Löfven Johan Ahlbäcks betydelse för dåvarande Svenska Metallindustriarbetareförbundet. Varje gång någon efter 25 år som förtroendevald skulle bli hedersmedlem överlämnades en inramad bild av Johan. Bilden gjordes i slutet av 40-talet på  uppdrag av Metall och för just detta ändamål och har delats ut till ca 6000 medlemmar

Stefan Löfven gladdes även åt att Gamla Meken blivit renoverad och att företaget Ovako Bar AB vårdar och värnar sin miljö i lokaler där det inte längre pågår någon produktion. Han framhöll Ahlbäcksstiftelsen arbete och alla Ahlbäckpristagare som lyft fram människor i vitt skilda branscher. Människor som sällan kommer till tals men lever i bilderna och gestaltar vår tid.

Tidpunkten fredag och lördag för Ahlbäckdagarna är vald med tanke på att besökare skall kunna närvara både i sin kulturella yrkesutövning under arbetstid men också för att en arbetande allmänhet skall kunna vara med på sin lediga lördag.

Denna modell fungerar väl och lördagens publik var delvis annorlunda än den som fanns under fredagen.

Dagarna besöktes av 121 registrerade personer. Därtill kom ett antal oregistrerade besökare på fredagskvällen och lördag eftermiddag. Totalt besöktes dagarna av ca 350 personer.

Ekonomi

Vid sammanräkning av kostnader och intäkter redovisas i dagsläget ett plus på 5.900 kronor.  Än återstår vissa kostnader och vi beräknar att kostnader och intäkter kommer att gå jämnt upp.

Johan Ahlbäckstiftelsen är mycket nöjd med årets dagar, något som vi delar med många deltagare.

Varje år sprids information och kunskap om Johan Ahlbäck och om arbetarkulturen, vilket är vår strävan.

Vi återkommer med ett nytt tema år 2008.

Smedjebacken 2007-11-08

Johan Ahlbäckstiftelsen

Monica Borg